SÄ lÀnge mÀnniskan haft förmÄnen att ha lite tid över har hon stirrat upp pÄ stjÀrnhimlen och stÀllt sig frÄgan vad allt egentligen handlar om. LÄngt innan den teoretiska fysikens födelse förestÀllde man sig till exempel att Universum var en upp- och nedvÀnd ko. Man lÄg vÀl dÀr och tittade upp pÄ stjÀrnorna och mÄnen och kom pÄ en fin liknelse. Det var en poetisk bild och vem skulle vilja motsÀga den vackra kraften i den? Jakten pÄ skönheten och det ovÀntat enkla har alltid varit en drivkraft inom naturvetenskapen. Och jakten pÄ bilderna och metaforerna. Men att poesin idag, pÄ mÄnga sÀtt, lÀmnat plats Ät fysik och matematik innebÀr inte nödvÀndigtvis att forskningen om vÄrt och allt annats ursprung har blivit grÄare. Idag har Àven de flesta nobelpristagare egna bilder universum i huvudet nÀr de rÀknar pÄ sina ekvationer. Poesin har kommit att fÄ en ny renÀssans. Kanske Àr universum (förutom energi och massa) med alla sina svarta hÄl i sjÀlva verket - en capuccino? Det andra programmet i serien Lyssnarens guide till galaxen Àr en idéhistorisk resa om kampen att göra det enorma begripligt, sökandet efter det vackra och en vetenskapshistorisk utflykt till Pythagoras, Kepler och Einstein. Vem hade kunnat tro att musiken spelat en sÄ stor roll i vÄr förstÄelse för det ofattabara? Tove Leffler och Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik, rör sig genom galaxen, men den hÀr gÄngen över en mer överblickbar historisk tid. Vi stiftar Àven bekantskap med mindre lyckade upptÀckter och förklarar varför universum Àr som en blÄbÀrsmuffin.