Penny Spikins Àr Professor of the Archeology of Human Origins pÄ University of York och författare till boken How Compassion Made us Human som vi diskuterar i dagens avsnitt. Spikins företrÀder i denna bok tanken att det som kÀnnetecknar mÀnniskans evolutionÀra framgÄng och hennes biologiska niche Àr samarbete och empati. NÀr det gÀller mÀnniskans evolution (och för den delen inte bara mÀnniskans evolution) behöver vi vÀnda pÄ ett vanligt perspektiv: att det Àr dominans och egoism som gynnas av det naturliga urvalet och Àr "adaptivt". För en varelse som enbart kan överleva som samarbetande, uppstÄr selektionstryck för egenskaper som pÄlitlighet och beredvillighet att dela med sig. Spikins bygger sitt resonemang dels utifrÄn arkeologiska fynd, dels utifrÄn en allmÀn förstÄelse av hur evolutionen kan frÀmja samarbete och empati och dels med en analys av samtida jÀgar- och samlarsamhÀllen. Varför har vi dÄ ofta tÀnkt pÄ "naturligt urval" som en process som bara gynnar den enskilde som dominerar, den starke? En orsak, föreslÄr Spikins, Àr att de egenskaper som gynnar samarbete och lÄngsiktiga ömsesidigt belönande relationer, visar sin "adaptivitet" över tid och inte i frÀmst i en enskild interaktion.  Om vi tÀnker pÄ alla interaktioner som engÄngsinteraktioner sÄ kan det verka som att det adaptiva Àr att försöka roffa Ät sig mer Àn den andre.  Men om interaktioner upprepas och vi upprepade gÄnger Àr beroende av varandras hjÀlp, för att lösa problem som hör till överlevand sÄ mÄste vi försöka hitta en grund för en lÄngsiktigt hÄllbar relation. Och dÄ blir egenskaper som pÄlitlighet och generositet adaptiva. Som Spikins skriver pÄ s. 184:  "No other animal has developed a deep-seated collaboration such as ours which depends on moral worth, rather than mere instinct to protect kin. The value of being seen as trustworthy, generous or sensitive would put increasingly strong selection pressures on moral emotions and ways of displaying and identifying them."
Penny Spikins Àr Professor of the Archeology of Human Origins pÄ University of York och författare till boken How Compassion Made us Human som vi diskuterar i dagens avsnitt.
Spikins företrÀder i denna bok tanken att det som kÀnnetecknar mÀnniskans evolutionÀra framgÄng och hennes biologiska niche Àr samarbete och empati.
NÀr det gÀller mÀnniskans evolution (och för den delen inte bara mÀnniskans evolution) behöver vi vÀnda pÄ ett vanligt perspektiv: att det Àr dominans och egoism som gynnas av det naturliga urvalet och Àr "adaptivt". För en varelse som enbart kan överleva som samarbetande, uppstÄr selektionstryck för egenskaper som pÄlitlighet och beredvillighet att dela med sig. Spikins bygger sitt resonemang dels utifrÄn arkeologiska fynd, dels utifrÄn en allmÀn förstÄelse av hur evolutionen kan frÀmja samarbete och empati och dels med en analys av samtida jÀgar- och samlarsamhÀllen. Varför har vi dÄ ofta tÀnkt pÄ "naturligt urval" som en process som bara gynnar den enskilde som dominerar, den starke? En orsak, föreslÄr Spikins, Àr att de egenskaper som gynnar samarbete och lÄngsiktiga ömsesidigt belönande relationer, visar sin "adaptivitet" över tid och inte i frÀmst i en enskild interaktion.  Om vi tÀnker pÄ alla interaktioner som engÄngsinteraktioner sÄ kan det verka som att det adaptiva Àr att försöka roffa Ät sig mer Àn den andre.  Men om interaktioner upprepas och vi upprepade gÄnger Àr beroende av varandras hjÀlp, för att lösa problem som hör till överlevand sÄ mÄste vi försöka hitta en grund för en lÄngsiktigt hÄllbar relation. Och dÄ blir egenskaper som pÄlitlighet och generositet adaptiva. Som Spikins skriver pÄ s. 184:  "No other animal has developed a deep-seated collaboration such as ours which depends on moral worth, rather than mere instinct to protect kin. The value of being seen as trustworthy, generous or sensitive would put increasingly strong selection pressures on moral emotions and ways of displaying and identifying them."